En vit påsk och ett kalas

Landskapet vid morgonpromenaden på påskafton

Fullt upp har det varit här. Påskfirande i totalt snökaos. Födelsedagsfirande i sol. Tvära kast och det börjar kännas i kroppen. Inte minst i huvudet. Jag är rätt matt. Har inte hunnit (eller orkat) skriva något här. Men nu kommer en sammanfattning av de senaste två dagarna.

Natten till påskafton började det snöa. Och det snöade, och snöade. På morgonen vaknade vi och trodde inte våra ögon. Ett vinterlandskap hade byggts upp och vi var smått chockade.

Men inte mycket att göra något åt. Vi körde på som vanligt. Påsklunch i traditionsenlig stil. Sill och nubbe och sånt. Sen skulle vi ut och leta ägg i buskar och snår. Det var minst sagt annorlunda. Det blev spårning i snön. Ju snabbare man hittade sitt ägg destå bättre. Sen när alla trampat runt var det värre. Då hade man inga färska påskharespår att följa. Men det gick till slut och även nykomlingen i form av fröken Souls pojkvän hittade sitt ägg till slut.

Så igår. Tvära kast som sagt. Bort med påskdukningen. Fram med födelsedagsdukningen. Min Kärlek fyllde år. Många år. Jämt antal år. Vi sjöng så fort vi såg honom så han blev nog ganska less på "ja må han leva" redan vid lunchtid.

Födelsedagslunchen åt vi vid LEVA kungslador strax söder om Visby och det var en underbar liten utflykt.

Solen var tillbaka och vi njöt. Härligt dropp från taket och när vi kom hem till stugan hade Kaptenen och Krigarprinsessan tillsammans med sin kusin öppnat en restaurang med diverse rätter formade i blötsnö. Kaptenen annonserade ut "sveriges godaste entrecôte" och alla måste smaka. Såklart.

Senare på kvällen, till middagen, åt vi verkligen vad som måste varit sveriges godaste entrecôte. På riktigt. Från Ejmunds gård här på ön. Helt gudomlig var den.

Jag tror Kärleken var riktigt nöjd med sin födelsedag. Det såg ut så på honom i alla fall. Och det borde han vara. Det var en härlig dag för oss alla.

Vi dukade upp till fest!